Löpning

Äntligen har jag kommit igång med den fruktade löpningen! Jag springer inte jättefort å varken särskilt långt eller länge, men de är iaf en början! Å en början är bättre än inget, iaf för en som man faktiskt skulle kunna använda sig av "hatar" löpning.

Sprang hemskt mkt när jag va liten och höll på med slalomen. Men när jag slutade med den och familjen i samma veva flytta från Vindeln till stan, så dog löpningen av och jag kan räkna antalet ggr ja sprungit på handen nästan. Och det var alltså snart 8 år sen vi flytta till Ume.

Så de blir ju tyngre å tyngre för varje gång man ska ut om man inte underhåller det, så därför har de bara varit en plåga som ja varit glad över att slippa. Men ja tycker att ja ha sån jäkla dålig kondition att ja känner mig nästan tvingad. Men jag har valt de själv. Så ja tycker inte synd om mig på nått vis, mer att ja är stolt över mig själv när ja nästan börja känna suget ut å springa! So here we go!