Allt prat om dieter hit och dit gjorde mig faktiskt sugen att prova på, bara för skojs skull. Jag har ju aldrig följt nån diet, så jag tänkte att jag skulle ge mig in på GI. Jag bestämde mig att under lovet ska jag prova att äta lite kolhydrater (rivstart) och sen bara äta livsmedel med lågt GI.
Det är kul att prova på, lite småjobbigt såklart, sötsugen som man är. Och värst var nog nu under påskhelgen. Alla undrade nog varför jag inte tog potatis med på tallriken, varför jag inte drack dricka till, eller varför jag uteslöt efterrätten och för att inte tala om godiset.
När farsan bjöd oss på burgare i Tegsnäset då vi kört skoter från stugan å dit, tackade ja inte nej. Jag bröt mot reglerna en gång, men de struntar jag i.
Tanken med detta är att ja vill slippa mitt sötsug och självklart bränna fett istället för kolisar. Och så länge ja inte tappar fokuset och börja äta godis var dag så räknade jag med att kunna äta en burgare med familjen. Den enda som drabbas är ju jag själv och de vet jag om.
Jag har inga recept att gå på, det kan absolut vara underlättande att ha det, speciellt när man inte är av kock-material som mig :p men de har ändå gått bra. Finaste sambon min har ju också gått med på de här, så han hjälper att hitta livsmedel med så lite kolhydrater som möjligt. Skönare att vara 2 som kan stötta och hjälpa varandra.
En annan del i detta är träningen. Jag har vandrat. Vandrat å vandrat! Ungefär 40-60 min varje dag, utom en då vi var i Kussjön. I stretchboken som jag nämnde i tidigare inlägg, skriver Kristian såhär:
"Färre än 1000 steg: Du måste resa dig ur soffan.
1000-3000 steg: Du rör dig hälsofarligt lite.
3000-5000 steg: Bättre, men det är dags att bege dig ut ur lägenheten.
5000-10000 steg: Bra, snart framme. Några steg till.
Över 10000 steg: bra jobbat, nu kommer de riktigt positiva hälsoeffekterna."
Tror man inte ska ta detta för seriöst, men jag tror absolut det kan vara en väckarklocka för dem som går under 1000 steg att inse att man måste röra sig mer.
Det är som dock är missvisande är ju t.ex om man står på crosstrainer, cyklar, gymmar, spelar hockey, åker skidor så syns ju inte det på stegräknarn. Så jag tror inte man bara ska gå utifrån den, men om man som mig vet om att man ska promenera varje dag, varför int smacka på sig en stegräknare?
Den stegräknaren som jag ha kan man också mäta ut hur långa steg man tar, vilket är riktigt kul för då får man veta hur många kilometer man går.
Det här är mitt resultat för dessa 7 dagar:
67 812 steg och 51,5 km.
Så alltså är det 3000 steg för lite, men som ja skrev tidigare, tar de inte för seriöst. Inte om det handlar om 430 steg/dag.
Men en dag fick jag 17 129 steg, då hade jag promenerat på morron, cyklat upp till Iksu, kört Indoor Walking och sen SH'BAM. Fy fasn vilken skön känsla jag hade efteråt!
Men de jag menar är att det är inte så jättesvårt att komma upp i siffror om man tränar. De gäller att man har motivation att röra sig och en stegräknare kan vara spark i baken!
Jag antog den här utmaningen med mig själv när jag visste att jag skulle vara helt ledig. För utan kolisar är man ganska slut i kroppen till en början. Jag räknade med att direkt Bodypumpen sätter igång igen efter påsken (vilket är imorrn), så ska jag gå in på å äta kolhydrater igen, men mindre mängd och bara sådant med lågt GI.
Reslutat?
Jag har väl kanske inte börja se några tydliga förändringar på kroppen än, men jag känner mig betydligt mindre uppsvälld och jag tror att känslan spelar stor roll. Dessutom börjar sötsuget avta litegran och jag känner mig fräschare. Det får mig att vilja fortsätta, för än ger jag inte upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar