Så det var tusn andra saker jag skulle göra så hann nästan inte reflektera över att jag förmodligen aldrig skulle få träffa flera av dom på Vindelns Folkhögskola igen. Olyckligtvis hamnade OZZYkonserten på samma dag som skolavslutningen. Det var ju inte så att jag kände för att skippa konserten för den, det hoppas ja är förstått ;P men så hoppas jag också att folk kan förstå att jag tycker det var tråkigt att det var på samma dag.
På torsdagskvällen innan hade vi en avslutningsmiddag och lite spex i aulan. Så hann ju säga hejdå till klassen innan jag drog hem. Men i bilen hem kom allt över mig..
Det har verkligen varit ett fantastiskt år som har förändrat mkt för mig! Jag känner själv hur jag har fått ett mkt hälsosammare liv och jag älskar det.
På slutet hade jag väldigt mkt på gång! Pluggade järnet till jägarexamen, hade precis börjat i receptionen på IKSU och så läste jag idrott b på midgårdsskolan. Allt var ju något jag verkligen, verkligen ville så hade ju inte haft det annorlunda. Men som sagt det var ganska mkt och jag kände hur näst sista veckan bara var en riktig jäkla slutspurt! Sista veckan däremot, den kunde jag njuta av så mkt. Jag hade klarat jägarexamen, allt inom utbildningen var jag färdig med och även sista inlämningsuppgiften för Idrott B var inlämnad. Jag var klar!
Kan berätta i smyg att det är något jag inte direkt är van vid att känna. Jo, på studenten hade ja nog en sån känsla. Jag har aldrig haft särskilt lätt i skolan, just att plugga och lära sig; inte min grej. Så därför har jag kunna njuta av den här utbildningen extra mkt, för ja har känt att jag har haft lätt för allt. Inte bara några saker, utan allt. Inte för att skryta faktiskt, jag är bara ärlig. Det kan ha varit lite på näringsläran på slutet där som jag inte riktigt hann få in allt i skallen. Ändå hade jag 1 fel på provet. Nu låter det kanske som att jag inte lärde mig nånting, men TRO MIG det har jag gjort. Men skillnaden är att nu har ja lärt mig på riktigt, för att jag är intresserad av det.
Så som sagt, ett underbart år för mig!
..och som sagt allt kom över mig och jag vart lite sorgsen faktiskt. Att aldrig komma tillbaka dit nå mer, träffa alla igen, göra de som vi gjort, kändes såå underligt. Jag gillade inte känslan. Men ja, sådär kan de bli när man träffat jättefina människor! Önskar alla världens lycka till i livet och förhoppningsvis ses vi någe ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar