Moppelainen

Sen jag började jobba i receptionen på Iksu, har jag cyklat dit nästan varje dag och räknade ut att det blir kring 5-6 mil i veckan, eftersom det är ungefär 4.9 km upp dit från oss. Det är rätt bra de tycker jag! Och man märker ju att de går lättare och lättare för varje gång man cyklar upp för den där satans svingen..

Och det är klart att man uppskattar det när man märker att flåset blir bättre osv, det är ju drömmen för mig som Hälsocoach att verkligen kunna få vardagsmotion in på schemat, eftersom att när jag gick i skolan var det ju knappt jag höll måttet. Men det blev så iochmed att jag fick lov att åka buss, inte direkt så man känner för att cykla till Vindeln varje dag. Vilket är förövrigt 5,6 mil.

Men nu när jag fläng fram å tillbaka är det svårt att inte längta tillbaka till tiden jag hade moppelainen....

Som sagt.. Svårt att inte sakna! Min lilla Rieju.

Den var så jävla rolig å köra!  Folk blev så jädra imponerad när jag gled in där på skolgårn och ja tyckte såklart att jag var astuff. Ja tog ofta omvägar så jag kunde få köra så mkt som möjligt och jag älskade å tävla mot andra, för hur mkt dom andra gasa så va ja alltid lite bättre och vann såklart jämt.

Så ja, när man stressad sätter sig på cykeln, motvinden känns redan tung, det börjar regna lite lätt, men man hinner inte vända för att hämta regnjacka.. DÅ önskar man att moppen stog kvar i garaget och det skulle bara va att ta ut an å gasa iväg.. Fyfan.

Men då skulle man ju inte få den vardagsmotionen man vill ha. ¨lnbhg